Om boken: 1959 / "Han låg i sängen, och vinden blåste genom fönstret, rörde vid hans öron och halvöppna läppar och viskade något till honom i sömnen. Det verkade som om tidens vind blåste från Delphic-grottorna för att berätta allt som borde sägas om igår, idag och imorgon. Någonstans i djupet av hans väsen lät ibland röster - en, två eller tio, eller kanske var det hela mänskligheten som talade, men orden som föll från hans läppar var desamma: "Titta, titta, vi vann!" i drömmen rusade han, de, många plötsligt uppåt och flög. Ett varmt, mildt hav av luft sträckte sig under honom, och han simmade, förvånad och i misstro.…»